2:a världskriget och Sveriges kamp om kaffet.

Med en kaffe i handen satt jag nu i veckan och lyssnade på min underbara, nu 100 år gamla Farmor. Ämnet som avhandlades denna eftermiddag var livet under 2:a världskriget. Det viktigaste farmor lärde mig var om kampen vi svenskar utkämpade för att få tag i kaffe. När krisen var som störst spädde man ut det heliga pulvret med rostade ärtor eller råg. Kanske är det sunkiga kaffe som idag serveras på de flesta av våra kaféer en effekt av detta? Kanske är det helt enkelt en helt medveten symbolhandling, i hyllning till våra svenska kaffehjältar? Även om detta vore det enda rimliga skälet, säger någonting i mig att svensken ännu är oupplyst.

Efter att hört Farmor berätta om kaffe-kampen känner jag nu en otrolig tacksamhet när jag ser de två ljuva kaffestrålarna sippra ner i min kopp. Jag har lärt mig att även om inte robustan har något i kaffet att göra kanske den är mer relevant än ärtor.

Det finns alltid de som har det sämre. Glöm inte det!